http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=11226
http://hem.passagen.se/annsofiejohanson/Lenngren.html
http://hem.passagen.se/minata/aml_samtl_dikter.html
http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=63
ess i svenska

HÖGBYSKOLAN I HEMSE ANNA MARIA LENNGREN En uppsats skriven av Linnea Pettersson klass 83 april 2013 Handledare: Lukas Thure Anna Maria Lenngren ”Jag minns den ljuva tiden, jag mins den som igår, Då oskulden och friden tätt följde mina spår, då lasten var en häxa och sorgen snart försvann, då allt - utom min läxa - jag lätt och lustigt fann.” Så löd inledningen av Anna Maria Lenngrens dikt Pojkarna. Varför är det så pass sällan man hittar skrifter som är skrivna av kvinnor i historian? Den frågan har ställts av många och även av mig själv. Kan det vara för att männen fick fler chanser? Att kvinnorna inte hade tillgångar till att visa upp sina skrifter? Bara för att de var tvungna att göra sina plikter, ta hand om hushåll, laga mat samt ta hand om barnen, att tiden helt enkelt inte räckte till? Frågeställningar: Hur blev Anna Maria Lenngren känd? Vad har hon för bakgrund? Hur såg hennes barndom ut? Var hon fattig eller rik? Var hon gift? Hade hon några barn? Hade hon några övriga intressen? Något övrigt som kan vara kul att veta? Diktskrivande Det hela började på Stockholmsposten där hon publicerade sina dikter. Dock publicerade hon dem anonymt för att hon då kunde uttrycka sig om exakt vad som helst. Människor kunde reagera och inte tycka likadant men ändå inte klandra henne för de visste inte om att det var hon som uttryckte sig. Lenngren var blyg och folkskygg och var därför väldigt noga med att folk inte skulle få reda på att hon var författarinna. Hon ville inte bli beröm och igenkänd så som hon varit förut. De enda personerna som visste om att hon skrev och att det var hennes dikter som publicerades i Stockholmsposten var hennes närmsta vänner och hennes man. En dag blev hon nominerad till Svenska Akademin och det var på det viset hon blev avslöjad. Om man skulle beskriva Lenngrens diktskrivande med ett ord så hade rollpoesi passat ypperligt. Rollpoesi innebär att hon berättar från andras perspektiv. Hon skildrar kärlekspar och unga flickor, hon kan skriva texter med överseende humor om alkoholister, men hon gör det utan eget personligt engagemang. Lenngren har inte skrivit någon dikt då hon lämnar ut sig själv. Anna Maria Lenngrens dikter lever ännu och flera svenskar känner igen citat ifrån dem. Hennes far gav henne en mycket bra uppfostran och lärde henne mycket. Men han var också en väldigt oförutsedd man samt att han var slarvig. Han förlorade sitt arbete redan när han gick på universitetet, vilket självklart orsakade att familjen fick en riktigt dålig ekonomi. Trots detta så märktes det inte i hennes dikter att hon haft det svårt, snarare tvärtom. I dikten Pojkarna så berättade hon om barndomen på ett enkelt och lekfullt vis. Bakgrund Lenngren föddes den 18 juni 1954 i Kvarteret Ånäbben i ett borgligt hem i Uppsala, som dotter till professorn Magnus Brynolfsson Malmstedt och hans hustru Märta Florin. Hon döptes efter sin far och fick namnet Anna Maria Malmstedt. Hennes far jobbade som lärare på ett universitet som gav Lenngren många chanser. Hon fick en väldigt god utbildning i hemmet av sin far. Lenngrens barndomshem var väldigt fattigt men hennes far fick ofta besök av hans kollegor som mer än gärna höll sig till i deras glada hem. Alla var väldigt fascinerade över Lenngrens förmågor. Anna Maria Lenngren var bland annat väldigt duktig på latin så hon hjälpte sin far att rätta prov, uppsatser eller dylikt som hans studenter hade skrivit på latin. Hon växte upp utan sin mor och när hon dog fortsatte fadern att göra barn ihop med deras tjänsteflicka. Anna Maria Lenngren bestämde sig tidigt att hon inte skulle bli som sin far och att hon skulle klara sig utan honom i framtiden. När Anna Maria Lenngren var runt arton år började hon skriva dikter. Hon översatte dessutom fransk dramatik till svenska. När hon fyllde 21 så skrev hon stycket Thekonseljen som trycktes i Göteborgstidningen Hvad Nytt, 1755. Där gav hon sin uppfattning om kvinnornas betydelse, hon hånar de människorna som tittar ner på de kvinnor som ägnar sig åt lärdom och diktskrivning. De där människorna som anser att kvinnornas uppgift är att ”steka, koka och skvallra”. Anledningen till att hon valde just det ämnet kan vara för att hon själv hånades av äldre damer för hennes starka intresse för att skriva. Hennes väninnor sa alltid till henne: ”Jag vet ej hur så jämt ni ständigt skriva gitter, ni kan en sjukdom få, om ni stilla sitter”. När hon var 22 år fick hon ett viktigt uppdrag. Hon skulle översätta ett sångstycke som skulle ges ut på våren för de kungliga personerna. Åren därefter gjorde hon fantastiska översättningar av Zemir och Azor som gjorde så att hon blev väldigt berömd och fick stora framgångar. Men vid slutet av 1770-talet meddelade hon att hon ville dra sig tillbaka och tackade nej till alla jobb hon fick. Hon slutade dock inte att skriva utan tvärtom så utvecklade hon sig ännu mer. Dock gavs alla dikter ut anonymt vilket var den enda skillnaden. Tjugosex år gammal gifte hon sig med Karl Petter Lenngren och det var inte förrän nu hon fick namnet Anna Maria Lenngren. Under de tolv första åren av deras äktenskap skrev Anna Maria Lenngren 70 stycken dikter som publicerades i Stockholmsposten. Det fanns många teorier om vem som hade kunnat skriva dessa dikter men ingen kom på att det var Lenngren. Avslut Anna-Marias sista tid i livet var mycket jobbig för henne, då hennes fosterdotter år 1797 blev sinnesjuk. Året efter drunknade hennes far i Norrström efter ett besök hos dottern. Anna-Maria dog sedan år 1817 i Bröstkräfta (bröstcancer). Hon hann bara bli 62 år gammal. Två år efter hennes död gav hennes man Carl Petter ut hennes samlade dikter under titeln "Skaldeförsök". Diktanalys Allting skapat har ett slut! händelserna var minut denna dom i minnet kalla. Troner störtas, riken falla, oceaner torkas ut, solar släckas och försvinna, världar grusas liksom glas: bör man då så sällsamt finna, att en tallrik gick i kras? Dikten handlar om att allt här i livet kommer gå sönder, är skört och någon gång tar slut helt. Inget varar förevigt och allt kan hända. Därför borde man inte bli förvånad om en tallrik eller någon mindre går sönder eller tar slut. Stämningen ändras i dikten. I början är den väldigt sorgsen och smärtsam, man känner sig liten, hjälplös och berörd då man kan relatera till den. Anna Maria använder mäktiga ord som är hårda och korta. (Troner störtas, riken falla) Men i den sista meningen är tonen och orden mjukare. Hon skriver med ett svårt språk då hon levde för längesedan. Men i denna dikt var språket förvånansvärt enkelt. Man märker ändå att dikten inte är skriven nyligen och det ser man på ordföljden. Dikten innehåller många verb. Verben förklarar vad som händer med substantiven. Det finns inga speciella adjektiv som beskriver hur det är eller ser ut, det är istället verben som berättar. Jag skrev att jag kan relatera till dikten. Anna Maria skriver inte om kärlek till män i hennes dikter. Det finns en dikt där hon poängterar att kärlek och äktenskap inte fungerar. Jag får intrycket att detta handlar om samma sak. Allting skapat har ett slut- Äktenskapet eller förhållandet tar slut eller att livet alltid tar slut Troner störtas - den värld man har byggt upp Riken falla – man är kungen och drottningen i förhållandet och det man har gemensamt raseras. Oceaner torkas ut- man gråter floder tills det inte finns några tårar kvar Solar släckas – Hoppet försvinner, livet känns mörkt Bör man då så sällsamt finna att en tallrik gick i kras? – Ska man vara förvånad över att den tonårsförälskelse eller en romans efter en kort tid är över och till och med ett äktenskap som varat länge kan ta slut? Det förekommer en liknelse i dikten ”världar grusas liksom glas”. Det finns även metaforer som till exempel solar- liv och hopp, och ocean- tårar. Metaforerna kan göra det både enklare och svårare att förstå en dikt. Det beror hur bra man kan tolka och se samband. Men om det är enkla jämförelser som man kan förstå blir det lättare att se dikten i andra sammanhang och situationer. Man får en bättre förståelse för betydelsen av dikten. Dikten kan tolkas på två olika sätt enligt mig. Antingen vill hon förmedla budskapen att det inte för något att ett förhållande tar slut, det är bara att fortsätta kämpa. Eller så kan dikten vara i en lite hårdare ton. Budskapet skulle då kunna vara att man inte ska bli så förvånad för det är så det är och det finns inget att göra åt det. Det beror helt på vilket tonläge man använder till dikten. Dikten består av 9 verser. Varannan vers rimmar med ett slutrim. De två första verserna har 7 stavelser, den tredje och fjärde versen har 8 stavelser. I meningen i mitten och fram till slutet är varannan har varannan vers 7 stavelser och varannan har 8. Meningen i mitten bryter mönstret. Jag tycker att genom att ha olika många stavelser känner man att dikten är på väg till sitt slut, i alla fall i denna dikt. Slutkommentar Jag tyckte det var ett oerhört svårt arbete det här. Det var sinnesstört svårt att hitta fakta, och när man väl fann fakta så fick man sitta med ordboken hela tiden för att språket var så pass gammalt och invecklat. Jag är egentligen inte nöjd med mitt arbete för jag vet att jag kunnat göra bättre om jag letat mer fakta i böcker där det förhoppningsvis varit bättre fakta. Sen ångrar jag att jag valde just Anna Maria Lenngren eftersom hon inte var den intressantaste och som sagt väldigt svår att hitta information om. Det stod inte någonstans om syskon eller familj, utan överlag var det samma fakta överallt och det är den fakta jag har fått tagit med. Diktanalysen var väldigt svår att göra och det tog tid innan jag kom igång. Jag hade ingen koll på hur en diktanalys egentligen skrevs eftersom vi inte gått igenom det på någon lektion. Så jag fick improvisera samt att jag fick söka på hur upplägget av en diktanalys såg ut på google.

Anna Maria Lenngren

”Jag minns den ljuva tiden, jag mins den som igår, Då oskulden och friden tätt följde mina spår, då lasten var en häxa och sorgen snart försvann, då allt - utom min läxa - jag lätt och lustigt fann.” Så löd inledningen av Anna Maria Lenngrens dikt Pojkarne.
Varför är det så pass sällan man hittar skrifter som är skrivna av kvinnor i historian? Den frågan har ställts av många och även av mig själv. Kan det vara för att männen fick fler chanser? Att kvinnorna inte hade tillgångar till att visa upp sina skrifter? På grund av att de var tvungna att göra sina plikter, ta hand om hushåll, laga mat samt ta hand om barnen. Att tiden inte räckte till?




















Anna Maria Lenngren började sin karriär på Stockholmsposten där hon publicerade sina dikter. Dock publicerade hon dem anonymt för att hon då kunde uttrycka sig om exakt vad som helst. Människor kunde reagera och inte tycka likadant men ändå inte klandra henne för de visste inte om att det var hon. Lenngren var blyg och folkskygg och var därför väldigt noga med att folk inte skulle få reda på att hon var författarinna. Hon ville inte bli beröm och igenkänd. De enda personerna som visste om att hon skrev och att det var hennes dikter som publicerades i Stockholmsposten var hennes närmsta vänner. En dag blev hon nominerad till Svenska Akademin och det var på det viset hon blev avslöjad. Däremot hände det aldrig.
Om man skulle beskriva Lenngrens diktskrivande med ett ord så hade rollpoesi passat ypperligt. Rollpoesi innebär att hon berättar från andras perspektiv. Hon skildrar kärlekspar och unga flickor, hon kan skriva texter med överseende humor om alkoholister, men hon gör det utan eget personligt engagemang. Lenngren har inte skrivit någon dikt då hon lämnar ut sig själv.
Anna Maria Lenngrens dikter lever ännu och flera svenskar känner igen citat ifrån dem.

Man misstänker att Lenngrens barndom har varit allt annat än fridfull. Hennes pappa gav henne en bra uppfostran och lärde henne mycket. Men han var också en väldigt oförutsedd man samt att han var slarvig. Han förlorade sitt arbete redan när han gick på universitetet, vilket självklart orsakade att familjen fick en riktigt dålig ekonomi. Trots detta så märktes det inte i hennes dikter att hon haft det svårt snarare tvärtom. I dikten Pojkarna så berättade hon om barndomen på ett enkelt och lekfullt vis.